En väääldigt lång helg..

Igår hade jag hunnit sova i två timmar innan jag vaknade med världens magont.. Trodde först att jag drömde, antar att jag hade lite feber också, då jag hade väldigt svårt att skilja dröm från verklighet. Till slut vaknade jag i alla fall upp helt, och trodde att jag skulle dö! Sprang in på toa eftersom jag utgick ifrån att jag hade fått magsjukan eller något liknande. Fick kontakt med mamma i Sverige tillslut och vi smsade med varandra. Tänkte att det kanske var på grund av att jag hade ätit massa chips, och att magen var så ovan eftersom jag inte ätit kolhydrater på en vecka. Sprang ner och tog en samarin för illamåendet och en tablett för magknipet och kunde efter någon timme somna till igen.

Vaknade en och en halv timme senare och insåg att det hade blivit ännu värre. Efter några timmar och många om och men så ringde jag upp en doktor, som sa att jag skulle dricka mycket vatten och äta frukt och grönsaker och ta en paracetamol för magen. Skulle tydligen hjälpa att lägga en värmeflaska eller något på magen också. Gick och tog en tablett och satte på Kalle och Chokladfabriken på tv:n men antar att all choklad fick det att vända sig i magen på mig, och fick rusa upp till toaletten för att.. ja, ni vet! Men det var inte alls någon lättnad i att spy. Brukar ju alltid känna sig bättre efter att man har fått "lätta på trycket" lite, hehe. Nej, istället började det bränna i magen och göra ännu ondare än innan. Pratade med mamma och pappa som sa att nu är det dags att åka in. Kan inte beskriva den paniken jag kände. Sån himla otur man kan ha asså! Första veckan i ett annat land, att bli så här sjuk + plus att min värdfamilj inte var hemma. Tur ändå att jag hade en kompis i huset. Ringde upp sjukhuset igen och fick en tid hos en doktor två eller tre timmar senare, om jag minns rätt. Blev bara värre och värre hela tiden och när Ammar till slut kom och hämtade mig för att köra mig till sjukhuset hade jag redan hunnit somna på toagolvet, sittandes, för att varje gång jag la mig ner kändes det som att någon högg en kniv i magen på mig.

Väl på sjukhuset klämde han mig lite på magen, ställde några frågor och tog ett test. Efter det kom han fram till att jag led av vätskebrist. VÄTSKEBRIST??? Han skrev ut lite tabletter för magontet och sa att om jag fortsatte spy så skulle jag åka till Akuten. Efter det sa han bara, "vi är klara här, du kan gå". Fick ingen direkt klarhet. Visste inte att man kunde ha så ont av något så enkelt som vätskebrist. När vi kom hem tog jag två tabletter, drack ett glas vatten och somnade så fort jag la mig ner. I mina drömmar i natt har jag haft ont längst ner i magen, typ som mensvärk, och då jag vaknade var det fortfarande kvar. Antar att det kommer ta ett tag tills jag är helt återställd, men jag kämpar på, liggandes i sängen. Det gör helt enkelt för ont för att stå upp.

Saknar er alla.